Suck! Alltid är det något och aldrig kan något vara bra! Är det inte det ena så är det de andra.

Jag är less på att alltid hamna emellan när det är något, det är alltid jag som hamnar mellan de två parterna!

Och om jag säger något så är det aldrig någon som lyssnar, för dem har alltid rätt.

Varför ska alla bråka och tjafsa? Varför kan bara inte de personer som jag håller nära kunna komma överens?

Är det så mycket begärt? Är det mig det är fel på? Är jag för egocentrisk eller egoistisk?

Är det jag mot världen? Denna värld som vi människor förstör med vårt hat och söndrande. Vi människor är de värsta varelserna som existerar!

Vi förstör allt i vår väg och använder slut på det som finns. Vi kan inte en stanna upp och se oss omkring för den förstörelse som vi åstadkommer.

Jag hatar denna värld som vi lever i! Visst det finns goda saker i den som även kommer till mig, men de är bara ett litet korn i jämförelse av det som är ont i denna värld.

Vi försätter hål i saker, i jorden, i djur, i varandra, ja i allt!

Även om vi slutar med det kommer det aldrig kunna läkas. Även psykiska saker har sår och de är svårare att läka än de fysiska.

Det är inte bara här, hos mig, i mitt hus, i min stad, i mitt land. Det är överallt! I hela världen!

Vi är monster som inte borde få existera! Varken jag, du eller någon annan förtjänar denna värld, för vi skadar den bara.

Vi skadar den i våra tankar och drömmar.

Vill du rädda den? Se dig då omkring, se dem du har sårat, skadat, se vad du själv har gjort mot världen och alla runt dig!

Detta är mitt sätt att kämpa genom text och ord. Vilket är ditt?