Jaha så var det dags igen.

Jag är så sönder stressad att jag knappt vet vad jag ska göra. Jag jobbar och sliter och får inget ut av det och ändå måste jag vara pigg och glad, annars blir det bara gnäll. Men Hallå jag hinner inte vara med mina vänner, jag hinner inte ha något liv, jag hinner inte äta, jag hinner inte ens plugga. Också blir folk tjuriga för att jag inte orkar skratta åt skämt som man hört i flera år.
Testa du att gå upp tidigt när du bara sovit två-tre timmar och sedan jobba arslet av dig med något som du inte vill? för att sedan få det uppkört i ansiktet. skulle du vara glad?
Sedan läser man något kryptiskt. Herre jösses människa vill du säga något säg det till mig direkt istället för att skriva kryptiska saker.

Har någon sagt att jag vill ha mitt liv så här? Nej men just nu kan jag inte göra något åt det för jag har varken styrkan eller lusten till någon förändring. Och de hjälper verkligen när folk bara klagar på en hela tiden.

Jag orkar inte mer, jag vet inte vad jag vill... och min vilja verkar ändå inte ha någon mening. Alla andra ska bara gå först. Men... Jag då? Mina känslor? har de ingen betydelse.. Nej uppenbarligen inte.